"In our day, many in ministry are caught in bitter exhaustion because people seem so resistant. That resistance, I submit, comes from a frightened, crushed imagination that has been robbed of power precisely because of fear. Indeed, one can note the abysmal lack of imagination in the formation of policy about either international security or domestic economics. We can think of nothing to do except to do more of the same, which generates only more problems and more fear. When we are frightened , we want certitude, not porousness. So the voices of religious certitude and the advocates of political domination seem persuasive. It was so in Jeremiah's time. The religious leadership said, 'The temple of the Lord, the temple of the Lord, the temple of the Lord is this" (7:4). The political leadership said, 'Peace, Peace,' even though there was no peace (6:14, 8:11).
This conflicted man Jeremiah knew one additional thing. He knew that there must be porousness if there is to be life. Without it, life is reduced to the narrowest form of control. Thus the poetry of Jeremiah is an invitation to his contemporaries to experience failed Jerusalem in new ways. It is, however, precisely a new experience of failed Jerusalem that is so mightly resisted.
The practice of such poetic discourse is very difficult. It is difficult because it takes more energy that our conventional prose which is predictable and accepted on all sides. It is difficult, secondly, because it will be very much misunderstood. We are not accustomed to such communication. But the risk must be taken. Jesus' parables stand as witness that the kingdom comes by imagination, by poetic discourse. Such a way of speech creates vitality in ministry, beacuse it keeps possibility open in the life of the community. Where there is not speech which keeps possibility open, we are left only with necessity. That is what rulers if this age may want. But that ends in death." (Brueggemann s. 26f)
När föreställningsförmågan och den språkliga fantasin begränsas på grund av rädsla då tystnar och dör förkunnelsen. Nej, det handlar inte om en självpåtagen tystnad med hänvisning till ett egen-konstruerat martyrskap, använt som ursäkt och medel för tillväxt av destruktiva politiska rörelser. Det handlar om en faktisk rädsla för sanktioner, skapad av makthavare som räds de förändringar som den otyglade föreställningsförmågan, det fria ordet och den fria tanken kan skapa. Förändringar som när tanken är fri och ordet fritt kan vara bortom maktens kontroll. Ett sätt för (den ibland egen-konstruerade) makten att då försöka återta kontrollen kan vara att skapa rädsla med hjälp av sanktioner. Det drabbade Jeremia och det drabbar idag.
Samtidigt som makten gjorde vad makten kunde för att tysta Jeremia med hjälp av sanktioner och bestraffningar sökte makten skapa ett lugn hos befolkningen. "De botar skadan hos mitt folk, men bara på ytan. De säger 'Allt är väl, allt är väl!' men allt är inte väl." (Jer 8:11). Makthavarna kunde inte tänka tillräckligt fritt – föreställningsförmågan var för fastlåst vid den egna uppfattningen om sakernas tillstånd – för att kunna göra annorlunda. Man gjorde mer av detsamma och den röst som sade emot, som sade att allt inte var väl, blev obekväm och behövde tystas. Att se Jerusalem i ett nytt ljus var precis det makthavarna varken ville eller förmådde göra. Mönstret går igen i vår tid, i smått och stort.
Nycklarna till sanningen finns i den fria tanken och i det fria ordet. När den fria tanken omsätts till det fria ordets språk finns möjligheten att nya horisonter öppnar sig, att nya perspektiv och nya insikter växer fram. Den poetiska diskursen är namnet på språkets absoluta frihet. Men språkets, ordens och tankens frihet kan innebära svårigheter. Nya tankar, nya ord och ett nyskapande språk kan missförstås. Eftersom de tankar och föreställningar som fram tills de blir uttryckta är okända. Det som är nytt och tidigare okänt i tankens värld ligger utanför vedertagna och invanda responser. Inte sällan blir reaktionen då repressiv om det uppfattas som omstörtande av den rådande ordningen – man ska/får då inte säga det som sägs. Det har hänt och det händer.
För kyrkans inre liv och yttre uttryck är alla former av repressiv och tystande kontroll av tankar, av ord och av språk förödande. Rädslans tystnad har ingenting med sanningen att göra. Sanningen ska göra oss fria, inte rädda och tysta.
- Brueggemann, Walter, 1986: Hopeful Imagination; Prophetic voices in exile. Philadelphia: Fortress Press
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar