"Det hotar demokratins funktionssätt när människor inte vågar uttrycka en åsikt eller ständigt måste kalkylera med vilka hot som kan komma när de säger eller gör något." (Ewa Stenberg, DN)
"När Aftonbladets ledarsida ägnade två artiklar åt att finna likheter mellan mig och Anders Behring Breivik – barnamördaren – hade jag samma farhåga som Johanne Hildebrandt: Att sådant ger fler och mer aggressiva påhopp från hatare." (Paulina Neuding, SvD)
"Starkare lagar mot hot och förtal och mer resurser till rättsväsendet är goda förslag. Men en pk-elit som själv är anständig är betydligt effektivare." (Fredrik Virtanen, Aftonbladet)
Det är bra att frågan om hur vi skriver om och till varandra på nätet har blivit ett samtalsämne de senaste veckorna. Ingen tvivlar väl på att diskussionen behövs och att den är nödvändig. Vidrigheterna som en del utsätts och har utsatts för är fullständigt hårresande och blottar mindre smickrade sidor både av mänskligheten och av människor. Det enda diskussionen kan kritiseras för är att den kommer alldeles för sent. "Anden" har redan sluppit ut ur flaskan och den är som bekant omöjlig att stoppa tillbaka.
I grund och botten handlar det om anständighet. Det låter som ett gammalt ord som gamla människor använder. Men det är mer aktuellt nu än på länge. Just för att det sätter ord på det som saknas. Anständighet handlar inte om moralism. Anständighet handlar om moralisk resning – att kunna agera med bibehållen etisk integritet även när omgivningen påbjuder något annat. Anständighet handlar heller inte om självrättfärdighet. Att vara anständig innebär att vara väl medveten om sina sämre sidor och att samtidigt inte låta sig styras av dem, trots att omgivningen kanske uppmuntrar just de där sämre sidorna.
Det är påkallat att sätta in även "kyrkdebatten" i diskussionen om agerande på nätet. För att den där oanständighetens "Ande" har letat sig in även i kyrkans offentliga sammanhang. Det har påpekats tidigare, det som Ewa Stenberg tar upp som ett demokratiskt problem – det där med den utbredda rädslan för att ha och uttrycka en åsikt. För att det har funnits och finns någon form av outtalat och förtäckt hot om att det kan få konsekvenser att uttrycka åsikter i vår kyrka. Den farhågan har periodvis bekräftats i den offentliga "kyrkdebatten".
Till exempel, sedan sensommaren 2011 har sakfrågor förvrängts till personfrågor som tidvis havererat till renodlade kampanjer med angrepp på enskilda personer, med rikligt understöd via både Facebook och Twitter. Under perioder har det varit i det närmaste vulgärt och saknat all anständighet. Och det har drivits på av vuxna människor med kyrkliga ämbeten, delvis bekostat av Stockholms stift. Det finns därför ett antal goda skäl att ifrågasätta om det är anständigt att hälften av kollekten i Stockholms stift imorgon tillfaller Seglora Smedja.
- Ewa Stenberg om hot och näthat som politisk fråga (DN)
- Paulina Neuding om att inte glömma det goda fina hatet (SvD)
- Fredrik Virtanen om vikten av självinsikt (Aftonbladet)
- Johanne Hildebrandt om att säga ifrån (SvD)
- Annika Borg intervjuas om hårda ord på kyrkliga hemsidor (Dagen)
- Tant Hu om att twittra
- #59. Kollektens teologi
- #60. Att förvalta kopparslantar
- #62. När mobbare vinner
PS. Rättelse! En kollega uppmärksammade mig på att det är domkapitlet i Stockholms stift som fattat och fattar besluten om ändamålen för stiftskollekterna, inte stiftsstyrelsen som jag påstod här. Fel av mig, jag hoppas att det inte orsakat bekymmer för någon. Information om och kontaktuppgifter till Stockholms stifts domkapitel hittar du här. Tack för påpekandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar