13 april 2015

#298. Samfund och tillhörighet…


”@KyrkligaTing Där ser man. För mig är just samfundet avgörande.”
(@KjellDellert på Twitter 2015-04-11) 

”@KyrkligaTing jag förstår inte varför ett samfund skulle förmedla tillhörighetskänsla, det är ju bara en organisation" (@ephron9 på Twitter 2015-04-11)

Tack för återkoppling och tankar. Även om Twitter inte ger något större utrymme för nyanser och belysande resonemang verkar det som att ni intar två olika positioner i relation till vad kyrkan är som samfund och som gemenskap. Men, det är lite oklart på vilket sätt samfundet är avgörande för dig Kjell och det är lite otydligt om du Erik menar att samfundet som organisation är helt irrelevant för känslan av tillhörighet. Nå, här några tankar.

Samfundet som organisation är kanske inte helt avgörande. Av det enkla skälet att det har funnits och finns andra samfund som också har gjort och gör det Svenska kyrkan gör. Om man menar att samfundet är avgörande blir ju frågan: avgörande för vad? För känslan av tillhörighet? För den kristna tron? För trons tillämpning? För den kristna trons fortlevnad? För gemenskapen? Är samfundet avgörande för det lokala sammanhanget? Hur då i så fall? Påståendet att ”samfundet är avgörande” behöver med andra ord kvalificeras för att det egentligen ska betyda något.

Svenska kyrkan som samfund är något mer än ”bara en organisation.” Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan. Som sådan är samfundet en bärare av en liten del av världens kristenhet. Eftersom kristendomen är universell och eftersom kristenheten är spridd över hela världen är det av stor betydelse att ett kristet samfund och dess lokala sammanhang förmedlar en tillhörighet baserad på Kyrkan i världen. Kristus är världens Kristus, inte enbart den lokala församlingens. Därför behövs samfund och kyrkliga organisationer som är större än det lokala sammanhanget. Som bryggor mellan det lokala och det universella. 

Om ett kristet samfunds organisation görs till det helt avgörande hamnar vi i en ecklesiologi som har stängt in uppenbarelsen i en institution. Om ett kristet samfunds organisation görs till något irrelevant hamnar vi i en ecklesiologi som låter uppenbarelsen hänga i luften, utan förankring i vårt gemensamma liv. Sanningen hamnar väl någonstans mitt i mellan. 

Det helt avgörande är kanske inte samfundet som sådant. Det som verkligen är det helt avgörande är den kristna tron och dess innehåll. Ett kristet samfund som organisation och dess lokala sammanhang har som enda uppgift att peka bort från sig själv i riktning mot Jesus Kristus. Den kristna gemenskapens uppgift är att förkunna evangelium och att i allt vittna om den uppståndne Jesus från Nasaret. Både som samfund och som lokal församling.
”The community does not speak with words alone. It speaks by the very fact  of its existence in the world; by its characteristic attitude to world problems; and, moreover and especially, by its silent service to all the handicapped, weak and needy in the world. It speaks, finally, by the simple fact that it prays for the world. It does all this because it is the purpose of its summons by the Word of God. It cannot avoid doing these things, since it believes.” (Barth s. 38)
Om och när vi tillsammans tror att evangeliet är sant och agerar i enlighet med den tron så kommer en känsla av tillhörighet att uppstå. Om och när vi är en på riktigt och sant vittnande gemenskap så kommer tillhörighet och gemenskap mellan oss att skapas. Både i relation till andra och varandra, till vårt samfund och vår lokala församling.

  • Barth, Karl, 1979: Evangelical Theology: An Introduction. Grand Rapids: Eerdmans Publishing Company. (Utg. på tyska 1963: Einführung in die evangelische Theologie. Utg. av EVZ-Verlag, Zürich.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar