19 april 2015

#300. Tredje söndagen i Påsktiden…

”’Sannerligen, jag säger er: den som inte går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom grinden är fårens herde. För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst. Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster.’ Denna bild använde Jesus när han talade till dem, men de förstod inte vad han menade. Sedan sade Jesus: ’Sannerligen, jag säger er: jag är grinden in till fåren. Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.’” (Johannes 10:1–10)
Jesus försöker berätta vem han är. Han staplar liknelserna på varandra. För att försöka få lärjungarna att förstå vem han är. För att försöka få lärjungarna att förstå att de tillhör honom. För att försöka få dem att förstå att det han har gjort och det han ska göra blir gjort för deras skull. För det överflödande och levande livets skull. För att de ska ha liv, och liv i överflöd. 

Jesus är som en herde. En herde som känner sina får. En herde som fåren känner. En någon var röst de känner igen. En någon vars röst de litar på och följer. Lärjungarna känner igen bilden. Herdar med får finns överallt. Var de än går finns det en herde med får inom synhåll. Några av dem har säkert egna får och vet precis vad det innebär att vara en herde som fåren litar på. De vet vad det betyder att känna sina får vid namn och hur viktigt det är att fåren litar på sin herde. De vet att fårfållan behöver vaktas och att grindvakten bara släpper in den rättmätiga ägaren till fåren. De vet att fåren bara följer den röst de känner igen när de ska tas med ut på bete. Med en falsk herde skingras hjorden och fåren går förlorade.

Lärjungarna förstod nog bilden men förstod inte riktigt vad Jesus menade med den. Vad är egentligen den där fårfållan för något? Vad är grinden? Vem är grindvakten? Vilka är tjuvarna och rövarna? Är det vi som är fåren? Känner vi igen hans röst? Följer vi honom för att vi hör och litar på en röst vi känner igen? Varifrån ska han föra ut oss? Vart? Varför? Vem är främlingen vars röst vi skyr och flyr ifrån? Lärjungarna förstod inte riktigt vad Jesus menade. Vi är alltså i gott sällskap om vi fortfarande undrar lite vad Jesus egentligen menar. Att Jesus är som en herde för oss är en inte alltför svår tanke att ta till sig. Men betydelsen av vad Jesus säger om sig själv som en herde i relation till sina får är inte alldeles glasklart.

När lärjungarna står där och är som mest undrande och inte riktigt förstår vad Jesus menar försöker han klargöra perspektivet på det han talar om. ”Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete.” Det handlar om inget annat än livet och döden. Varken mer eller mindre. Jesus är den grind som varje människa möter den stund då livet som vi känner det avslutas. Det finns ingen annan död än döden. Det finns ingen annan grind som leder ut från livet än just döden. ”Jag är grinden. Den som går in genom mig ska bli räddad” säger Jesus. Det finns ingen annan grind än den som leder till räddningen. Den som dör går i döden genom en grind som leder till liv och frihet.

Hur vi än gör, vad vi än tror och tycker om saken så är Jesus den grind som varje människa möter och går igenom när livet som vi känner det kommer till ända. Vid varje död öppnas den grinden. Den leder vidare till ett annat och överflödande liv. Ingen människa – absolut ingen människa alls, under några som helst omständigheter – går förlorad. Det finns ingen annan väg ut från livet än genom grinden som är Jesus som leder till ett överflödande liv. Med andra ord, det finns i Jesu ord ett löfte om att döden inte innebär livets slut. Det löftet är inte villkorat. Jesus säger inte att vissa ska ha liv och andra bli utan. ”Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd." "De" – det vill säga vi och alla andra människor.

Jesus räddar alla människor. Alla människor. Varje människa. Utan undantag.

Bara en tjuv, rövare och bedragare skulle försöka sig på att påstå något annat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar