14 maj 2015

#309. Biskopar och visselblåsare…

”Religions- och trosfrihet, social rättvisa, skydd för visselblåsare och för minoriteter – listan över utmaningarna för kyrkoledare är lång, precis som den är för det internationella samfundet.” (ur ärkebiskop Antje Jackeléns tal till påven.)
När Jesus idag stiger upp till himlen så försvinner han inte till någon annanstans. Poängen med himmelsfärden är att Kristi partikulära existens i Jesus från Nasaret blir och är en Kristi universella närvaro. Den himmel Jesus färdas till är Kristi universella närvaro.

Så önskar man att ärkebiskop Antje Jackeléns uttalande i samband med besöket hos påven gick från att vara ett partikulärt uttalande till att vara en – i Svenska kyrkan åtminstone – universell uppmaning: ”Skydda visselblåsare.” Det skulle vara välgörande om vår ärkebiskop, gärna tillsammans med de andra biskoparna i vår kyrka, gjorde den hållningen tydlig och giltig i hela vår kyrka. Det skulle verkligen behöva sägas med tydlighet i det offentliga. Inte minst skulle det vara välgörande om våra biskopar gjorde tydligt bortom alla tvivel att även visselblåsare som lyfter fram och pekar på oegentligheter i vår egen kyrka alltid ska skyddas.

Ett aktuellt exempel är den senaste tidens storm på Gotland och i Visby domkyrkoförsamling. Företrädare för samtliga inblandade fackförbund har vittnat om samma sak – att anställda och medarbetare i Visby domkyrkoförsamling sedan länge är rädda för att föra fram kritik. Både internt och i det offentliga. Det verkar vara många som sitter med visselpipan i fickan. Rädsla för repressalier skapar tystnad som får dysfunktionella och osunda miljöer att frodas. Det skulle onekligen vara välkommet att ärkebiskopens tal om skydd för visselblåsare omsattes i praktik i just det fallet. Med ett sådant stöd från både ärkebiskopen och Visbys egen biskop skulle sanningar om omständigheter kring både osunda arbetsmiljöer och oegentligheter kanske kunna komma upp till ytan.

Kanske kan vi då tillsammans börja skapa en annan kultur i vår kyrka. En öppenhetens kultur i vilken vi lyfter fram, hanterar och löser gemensamma problem och konflikter. Istället för att som så ofta – gömma undan problem och konflikter för att kanske hantera dem "internt."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar