25 maj 2015

#312. Att vara ute och segla…

”Konflikten mellan den konservativa och den progressiva delen av Svenska kyrkan finns överallt men är särskilt stark på Gotland. (Jag hittar inga bättre ord så vi får tåla generaliseringen konservativ/progressiv).” (Eva Bofride, Hela Gotland 22/5)
Eva Bofride, ledarskribent och debattredaktör på tidningen Gotlänningen gör ett försök att navigera i Svenska kyrkans skärgård av åsikter och ståndpunkter. Eva Bofride ser bara två öar – ”den konservativa och den progressiva delen av Svenska kyrkan”. Som om en skärgård vore en kanal mellan två landmassor. Men kyrkans åsikt-skärgård består av ett stort antal utspridda öar, kobbar och vadställen. För många är det okända vatten. Ger man sig ut på okända vatten bör man bekanta sig med sjökorten. Man behöver helt enkelt läsa på. Annars är det lätt hänt att man går på grund bland alla grynnor och skär. 

Eva Bofride seglar iväg från avsikten att komma tillbaka ”till sakfrågan med kragfrågan” när hon hittar på ett samband med en tänkt konflikt mellan ”konservativa och progressiva” i vår kyrka. Varken frågan om prästens lämplighet eller diskussionen om vem som har skapat vad i drevet efter domkapitlets beslut har med en sådan tänkt konflikt att göra. Hon har kanske hört det viskas att det är så, kanske från kretsen kring någon smedja någonstans. Men hörsägen är inte mycket att navigera efter. Genom att blanda in mig i sina fantasier visar Eva Bofride att hon inte ens har försökt att förstå – varken något om teologi, något om kyrkans inre liv eller något om hur mina ståndpunkter ser ut i olika frågor.

Nej, det finns ingen anledning att varken tåla eller nöja sig med ”generaliseringen konservativ/progressiv” när vi talar om den uppsjö av uppfattningar, åsikter och ståndpunkter som ryms i vår kyrka. Två godtyckligt valda ord räcker inte som tolkningsmönster. Kyrkans verklighet låter sig inte förenklas till enfaldens och dumhetens gräns på det sättet. Även om många, tillsammans med Eva Bofride, både vill och försöker få diskussionen dit.

Eva Bofride använder ordet ”progressiv” som något positivt. Ordet sätts i relation till dem som hon tror står för en positivt framåtskridande utveckling i vår kyrka. Men "progressiva" rörelser är inte sällan destruktiva rörelser. Negativa och destruktiva konsekvenser av ”progressiva” människors övertygelse om sin egen förträfflighet är dessvärre inte ovanliga. I övertygelsen om sin övertygelses förträfflighet gör ”progressiva” människor och rörelser inte sällan stor skada på både människor och samhällen.

Så till ordet ”konservativ.” Här går Eva Bofride går på grund ordentligt. Så att tanken sitter fast rejält. Ordet används som ett negativt laddat begrepp. Ordet ges ofta betydelsen ”reaktionär bakåtsträvare" – en motståndare till allt som för stunden uppfattas som progressivt och positivt framåtskridande. I vår kyrkas sammanhang används ordet ofta som en negativ etikett som klistras på åsiktsmotståndare för att misstänkliggöra, förlöjliga eller eliminera. Ungefär som när Eva Bofride försöker få mig att framstå som en sådan negativt ”konservativ” figur. Återigen, det visar bara hur lite hon har förstått om kyrkan och om kyrkans samtal med sig själv. Framför allt visar det att hon inte har ens en blek aning om var jag står i olika kyrkliga frågor. Hon försöker positionera mig i ett sammanhang som hon inte förstår och beskyller mig för att vara något som hon inte vet vad det är.

Det finns kanske mer att säga om det hela men för stunden får det räcka med att konstatera att varken kyrkans åsikts-sjökort eller kyrkans verklighet ser ut som Eva Bofride har fått för sig att det ser ut. Det finns anledning att upprepa Karl Barths ord till den unga studenten 1961: ”Innan man kan säga, eller meningsfullt fråga, någonting så måste man först lyssna. Och innan man kan skriva någonting så måste man först läsa på ordentligt. Om du inte kan eller vill lära dig det så är det bäst att du håller fingrarna borta, inte bara från akademisk teologi utan från teologi i allmänhet” (min översättning).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar