Den 8 september förra året fattade stiftsstyrelsen i Stockholms stift beslut om ”strukturbidrag” för år 2015. Seglora Smedja tilldelades då två hundratusen kronor. Under åren 2012-2014 fick Smedjan hundrafemtiotusen kronor årligen. För 2015 ansökte man om tre hundratusen kronor men fick nöja sig med en höjning på femtio tusen till två hundratusen kronor. En ansenlig summa oavsett. Inte minst med tanke på den obefintliga kyrkliga nyttan i den verksamhet som bedrivs med hjälp av de pengarna.
I söndags, den andra söndagen efter trefaldighet, togs en stiftskollekt upp i våra församlingars gudstjänster. Halva kollekten tillföll Seglora Smedja. Det var förstås ingen slump att kollekten till Smedjan togs upp just den 14 juni. Det var prästvigning i Storkyrkan som därmed var full vilket borgade för en riklig kollekt. Ska man försnilla kollektpengar kan man ju lika gärna göra det ordentligt.
Seglora Smedja har sedan starten varit ett renodlat partipolitiskt socialdemokratiskt projekt. Det har handlat om att skapa och vidmakthålla en kyrkopolitiskt ”opinionsbildande” medial plattform. Det socialdemokratiska partiet betraktar uppenbarligen Svenska kyrkan som en del av partiets politiska organisation. Socialdemokratiska partifunktionärer, med och utan kyrkliga ämbeten, i kyrkans beslutande organ verkar i olika frågor i enlighet med partiets linje. Så tillämpar man i vissa fall en kyrklig fördelningspolitik som för över kyrkans pengar till partipolitisk verksamhet. Till exempel – i form av bidrag och kollekter till Seglora Smedja, vars hemsida Dagens Seglora (nej, det är ingen tidning, det är en hemsida) sedan årsskiftet har fått en tydlig prägel av vara ett forum för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.
Nej, den beskrivningen håller man ju inte med om varken från Smedjans eller stiftsstyrelsens sida. Man vill ju gärna odla och upprepa myten om att Seglora Smedja är en oberoende röst i den offentliga debatten. Men det är en myt som helt enkelt inte är sann. En ofta upprepad lögn är fortfarande en lögn. Smedjan har aldrig varit och är inte partipolitiskt oberoende.
Allt det där – partipolitisk, socialdemokratisk, opinionsbildande – ska Smedjan och dess verksamhet förstås vara om det är vad man vill vara. Men det ska inte bekostas av Svenska kyrkans medlemmars pengar. Varken i form av bidrag eller i form av kollekter. Det socialdemokratiska partiet ska bekosta sina egna projekt och opinionsbildande verksamheter. Det är djupt orättfärdigt att under förmenta former försnilla kyrkans pengar för att använda dem i partiets intressen. Smedjan ska helt enkelt inte få några pengar av kyrkan.
Man skulle kunna önska att de socialdemokratiska partifunktionärerna, med och utan kyrkliga ämbeten, som sitter i kyrkans olika beslutande organ lärde sig skillnaden mellan mitt och ditt och att de samtidigt funderade några varv på det sjunde budet.
Mest blir man så himla besviken på den totala nonchalansen för "kyrkfolkets" vilja. Kritiken från i fjol kan inte vara glömd.
SvaraRaderaSom väl var, var jag inte i kyrkan i söndags, hade rest mig och gått i så fall. Förra året var jag förberedd och lämnade ingen kollekt utan gick hem och satte in ett belopp på Katarinastiftelsen. Okänsligheten för den vanlige kyrkobesökaren är otäck!
Marie, tack för din kommentar. Jag delar din besvikelse.
SvaraRadera