20 september 2015

#333. Sextonde söndagen efter Trefaldighet…

”Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: ’Mästaren är här och kallar på dig.’ När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där. När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: ’Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.’ När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: ’Var har ni lagt honom?’ De sade: ’Herre, kom och se.’ Jesus föll i gråt. Då sade judarna: ’Se, hur mycket han höll av honom.’ Men några av dem sade: ’Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?’ Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: ’Ta bort stenen.’ Den dödes syster Marta sade då: ’Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.’ Jesus sade till henne: ’Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?’ De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: ’Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.’ Sedan ropade han med hög röst: ’Lasaros, kom ut.’ Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: ’Gör honom fri och låt honom gå.’” (Johannes 11:28–44)
Marta, Maria och Lasaros är syskon och goda vänner till Jesus. När Lasaros blir sjuk skickar de bud till Jesus och ber honom att komma till Lasaros hjälp. Jesus beger sig dit. Han går till fots. Dagarna går och Jesus kommer för sent. Lasaros dog i sin sjukdom och blev begravd enligt sed. Jesus verkar svårbegripligt oberörd av sin gode väns sjukdom och död. På vägen dit talar Jesus om att Lasaros sover fast han är död. Han talar om att det som har hänt Lasaros ska bli ett vittnesbörd om någonting annat. Något större. Oklart vad.

När de kommer fram förebrår Marta Jesus: ”om du hade varit här så hade min bror inte dött.” Jesus säger att Lasaros ska uppstå. Marta tror att Lasaros ska uppstå, på den sista dagen. Jesus svarar henne då: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Marta svarar att hon tror att Jesus är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen. Marta går hem och hämtar Maria. Även Maria förebrår Jesus, ”om du hade varit här hade min bror inte dött.” Marta och Maria är fyllda av förtvivlan, sorg och saknad.

Lasaros, Marta och Maria, det är vi. Vi lider av sjukdomar. Våra kroppar åldras. Vi försvagas och vi dör. Våra liv är till synes lika förgängliga som våra bräckliga kroppar. Vi begraver våra döda. Våra nära och kära som till synes lämnar livet bland de levande. Vi sörjer och vi saknar. Vi förebrår högre makter när vi drabbas. ”Varför hon?” ”Varför han?” ”Varför jag?” Om denna Gud som vi tror på bara hade gripit in så hade det aldrig behövt hända. ”Om du bara hade varit här så hade min bror, min syster, min mor, min far, min vän, min älskade inte behövt dö.” Lasaros, Marta och Maria, det är vi. Deras liv är vårt och vårt liv är deras.

Jesus lyssnar och ser. ”Var har ni lagt honom?” frågar han med upprördhetens tårar i ögonen. ”Ta bort stenen.” Graven öppnas och Jesus konfronterar Lasaros död. Döden är omöjlig att bortse från. Omöjlig att väja för. Dödens väsen väller ut ur graven när gravstenen tas bort. Döden är högst konkret och påtaglig. Dödens intighet har börjar tära på Lasaros kropp. Dödens hemska väsen griper tag i Marta. Hon protesterar och värjer sig. Det är för makabert, ”han luktar redan.” Dödens intighet är obehagligt påträngande när den kommer nära. En påträngande närvaro av intighet och icke-existens. Närvaron av livets frånvaro.

Mitt i detta mödosamma och svåra. När de konfronteras av livets och själva existensens yttersta gräns, när det är som allra svårast, säger Jesus ”om du tror, skall du få se Guds härlighet.” Och miraklet sker. Livet återvänder till Lasaros lika mirakulöst som det kom till honom när han en gång blev till och föddes. Uppståndelsens liv blir synligt och sant. Det levande livet trotsar döden. Livet besegrar döden. ”Gör honom fri och låt honom gå.”

Lasaros, Marta och Maria, det är vi. Jesus fylls av medlidande när han ser vår förtvivlan inför livets förgänglighet. Våra till synes begränsade liv är fyllda av möda och vånda. Lasaros död är vår död. Systrarnas förtvivlan är vår förtvivlan. Jesus vet att döden inte innebär livets slut. Det är en sanning om verkligheten som är fördold i Guds fullbordade framtid. Jesus ser vår förtvivlan inför det liv som till synes är kort och fyllt av möda. Jesus är fylld av medlidande som vill trösta när han ser människors vånda. Så Jesus öppnar ett uppenbarelsen ögonblick och visar den verklighet som ska bli och som redan är. En verklighet där döden inte finns mer. En uppståndelsens verklighet som är alldeles sann och alldeles på riktigt. Här och nu.

Jesus är herre över livet och över döden. Jesus vill livets levande och dödens död. I Jesus Kristus finns ett löfte om att döden inte innebär livets slut. Jesus skakar om hela tillvarons grundvalar och förändrar allt för alla. Så stort och så viktigt är det glada budskap som kyrkan har fått att förvalta i samtiden för framtiden. Så stort och så radikalt är det Evangelium som vi har fått uppgiften att vittna om, för och i världen. Så stort och så viktigt är det. Jesus är uppståndelsen och livet. Den som tror på Jesus ska leva om han än dör, och den som lever och tror på Jesus skall aldrig någonsin dö. Tro detta och lita på att det är sant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar