6 mars 2016

#368. Midfastosöndagen…

”När folket nu upptäckte att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar steg de i båtarna och for över till Kafarnaum för att leta efter Jesus. De fann honom där på andra sidan sjön och frågade honom: ’Rabbi, när kom du hit?’ Jesus svarade: ’Sannerligen, jag säger er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken utan därför att ni åt av bröden och blev mätta. Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill.’ De frågade då: ’Vad skall vi göra för att utföra Guds verk?’ Jesus svarade: ’Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.’ De sade: ’Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra? Våra fäder åt mannat i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.’ Jesus svarade: ’Sannerligen, jag säger er: Mose gav er inte brödet från himlen, men min fader ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.’ De bad honom då: ’Herre, ge oss alltid det brödet.’ Jesus svarade: ’Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.’” (Johannes 6:24–35)
Mycket folk och många människor följde efter Jesus därför att de såg de tecken han gjorde genom att bota de sjuka. De följde efter honom upp på ett berg i närheten av Galileiska sjön. Med en pojkes fem kornbröd och två fiskar gav han mat åt dem alla så att det räckte och blev över. Han drog sig undan och när kvällen kom tog lärjungarna den enda båten och gav sig iväg till Kafarnaum på andra sidan sjön. Jesus kom ikapp dem mitt ute på sjön. När dagen grydde upptäckte folkmassan att Jesus och lärjungarna hade gett sig av. De samlades i båtar och gav sig iväg för att leta upp honom.

De var kanske lite konfunderade eftersom de visste att lärjungarna hade tagit den enda båten som fanns kvällen innan. Så det var rimligt att fråga när, och framföra allt hur, Jesus hade kommit fram. Jesus svarade genom att börja tala om helt andra saker. På det där lite irriterande sättet som Jesus ibland gör när han har något viktigare att säga än att svara på frågorna som ställs. Jesus såg och förstod människornas hunger. Bröden de åt dagen innan mättade på ett annorlunda sätt. Brödundret dagen innan var ett mirakel som vittnade om en ny verklighet. Guds fullbordade verklighet där hungern efter liv en gång för alla har blivit mättad. En verklighet där varje människa ska få vara fullkomnad och hel som den man är ämnad att vara. Det var bröd som var ett mirakel. En föda som består och som skänker evigt liv. En livets föda som är given åt varje människa i, med och genom Jesus Kristus – som Fadern, Gud själv, har satt sitt sigill på.

Folket var ivriga att få göra rätt. Som vi. Vi vill ju ofta göra något och göra det rätta. Gärna något som vi kan tro är Guds verk. Men Jesus svarade att Guds verk var inget de varken kunde eller skulle göra. Guds verk är av ett helt annat slag än handlingar av människors händer. ”Detta är Guds verk: att ni tror på honom som han har sänt.” Tron i sig är Guds verk. Varken mer eller mindre. Folket blev inte mindre ivriga. Som vi. ”Vilket tecken vill du göra, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du utföra?” Vi vill och önskar ofta att det ska hända något som övertygar oss om att trons verklighet är sann. Vi vill gärna att Jesus ska göra något för att övertyga oss. Gärna något som liknar det vi har läst om. Det är som om det behövs att Jesus går bredvid Djurgårdsfärjan till Slussen för att vi verkligen ska våga tro.

Men trons bröd handlar inte om spektakulära och uppseendeväckande händelser. ”Min fader ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.” Livet i sig själv vittnar om att miraklet är sant. Miraklets bröd som är födan som består är det levande livet som vi lever här och nu. Det är ett evigt liv. Det finns inget annat. Det här livet är det eviga livet. Redan nu och ännu inte. I varje ögonblick skänks en smula av det levande livets evigt livgivande bröd åt var och en och alla.

”Ge oss alltid det brödet” sade de då och vi nu. Livets längtan efter sig själv. Jesus svar är lika sant nu som det var då och som det alltid har varit: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” Att leva, att vara vid liv, är att ta emot livets bröd i varje stund. Att leva i och med en kristen tro är att förstå, att hoppas, att tro och att lita på att Jesus skänker ett liv som aldrig slutar att leva. Jesus Kristus bär Gud Faderns sigill och skänker liv i överflöd. Den som i tro kommer till Jesus ska aldrig behöva hungra eller törsta efter liv. Den som i tro lever med Jesus lever i Guds fullbordade framtid. All hunger och all törst efter livet som inte upphör att leva är redan mättad. Här och nu. Alldeles på riktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar