3 april 2016

#377. Andra söndagen i Påsktiden…

”När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ’Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?’ Simon svarade: ’Ja, herre, du vet att jag har dig kär.’ Jesus sade: ’För mina lamm på bete.’ Och han frågade honom för andra gången: ’Simon, Johannes son, älskar du mig?’ Simon svarade: ’Ja, herre, du vet att jag har dig kär.’ Jesus sade: ’Var en herde för mina får.’ Och han frågade honom för tredje gången: ’Simon, Johannes son, har du mig kär?’ Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ’Har du mig kär?’ och han svarade: ’Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.’ Jesus sade: ’För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.’ (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ’Följ mig!’” (Johannes 21:15–19)
Den kroppsligt uppståndne och på nytt levande Jesus har gett sig till känna för lärjungarna för tredje gången. Simon Petrus, Tomas, Natanael, bröderna Sebedaios och två andra lärjungar var tillsammans vid Tiberiassjön. De började återgå till livet som det var innan Jesus dök upp tre år tidigare och de lämnade sina nät för att följa honom. De hade stora förhoppningar på Jesus under de där åren. Men Romarna hade ihjäl honom på det där hemska korset. Förhoppningarna grusades och lärjungarna skingrades. Efter allt som varit påstod sig några ha mött honom igen. Alltihop var mycket märkligt och svårt att få ihop. Simon Petrus och de andra återgick till vardagen. De gav sig ut på sjön för att fiska.

De fick ingen fisk den natten. När morgonen kom och de var på väg in till land stod någon på stranden. Först kände de inte igen honom. Han ropade att de skulle kasta i nätet igen och de fick en full fångst. Då såg och förstod de att det var Jesus själv som stod där. Simon Petrus blev utom sig av glädje och hoppade i vattnet för att ta sig in till stranden så fort som möjligt. När de steg iland hade Jesus gjort en glödbädd och det fanns färdiglagad fisk och färdigt bröd att äta. Och de åt tillsammans med varandra och med Jesus.

När de hade ätit sade Jesus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon Petrus svarar så gott han kan. ”Ja, du vet att jag har dig kär.” Det var ju inte svaret på Jesus fråga. Frågan var om Simon Petrus älskade Jesus mer än de andra. Antingen så är Simon Petrus ödmjuk. Han kan då inte säga att han älskar mer än de andra eftersom han vet att de andra också älskar Jesus mycket. Eller så förmår Simon Petrus inte att vara den som älskar mest. Men så som han älskar Jesus räcker. ”För mina lamm på bete.” Det vill säga – ta hand om min flock. Ta hand om dem som jag älskar.

Jesus ställer frågan en andra och en tredje gång och får samma svar. Men nu säger Jesus ”Var en herde för mina får. För mina får på bete” Att vara en herde för de vuxna fåren är ett större ansvar än att släppa ut de unga lammen på bete. Herden delar livet med de vuxna fåren. Herden riskerar livet för fåren. Herden offrar sin bekvämlighet, vandrar över berg och genom dalar, sover under bar himmel och skyddar fåren mot rovdjur, törst och hunger. ”Var en herde för mina får” är en uppmaning om att ta ansvar. Ett stort ansvar dessutom. Herden står i annans tjänst, herden rår om sin herres får.

Jesus inskärper allvaret och ansvaret i herdens uppgift när han säger: ”när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.” När man står i annans tjänst råder man inte alltid över omständigheterna. Livets förutsättningar och omständigheter råder vi inte alltid på. Livet för oss ibland dit vi inte vill. Vi lever inte alltid de liv vi önskar att vi skulle leva. När vi dör så dör vi den död vi får oss tilldelad. Vi kan inte och får inte välja. Någon annan spänner bältet om var och en av oss.

Jesus sade: ”Följ mig!” Detta okomplicerade och enkla ”följ mig” är nyckeln. Det var en möjligheternas uppmaning där och då. Det är en möjligheternas uppmaning här och nu. Jesus säger fortfarande: ”Följ mig!” Till dig, mig och till alla människor. Att följa Jesus är att sälla sig till hans flock. Det är att göra sig till en av dem som låter sig ledas genom livet av, med och i den kristna kyrkan. Att sälla sig till Jesu flock är att leva i och med kyrkans gemenskap. Med allt vad det innebär av hopp, glädje, gemenskap och tillhörighet. Med olikheterna, konflikterna och friktionen oss människor emellan. Med allt det där som är livet i kyrkans och i trons gemenskap tillsammans med andra.

Med och i vår kristna kyrkas gudstjänst och synliga gemenskap ger sig den kroppsligt uppståndne och på nytt levande Jesus Kristus till känna för människan och för människor i världen. För dig, mig, oss och för alla andra. Konkret, påtaglig och alldeles på riktigt levande. Det började på stranden där och då. Det fortsätter i vår lilla kyrka här och nu. Om vi lyssnar noga så hör vi Jesus säga till var och en och till varje människa: "Följ mig!"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar