15 juni 2016

#400. Policy, politik och moral…

”Politics is the whole process by which a community chooses what sort of community it will be in the future; politics is the process of communal moral choice. It is important to emphasize ’moral’ at this point. It is only when a community deliberates what it ought to be that politics are afoot. All the rest is housekeeping… […] But moral choice, whether done by communities or families or individuals, depends upon the posit of eternity. It depends, that is to say, upon the faith that, in some way or other, what I have been and what I will be cohere, that in some way or other the person that I am now, determined by all that has happened to me, and the future person about whose coming into existence I am now called to decide, in fact make one person, so that indeed I can decide about that person. […] Moral choice, therefore, depends upon the posit of eternity, of some coherence of past and future. So then does communal choice. The possibility of politics depends upon the community’s faith in some eternity or other, in some aspect or piece or level of reality in which past and future hangs together.” (Robert Jenson)
En policy syftar till att reglera beteenden. En policy hör ihop med politik – skapandet av ordning i det som är vårt gemensamma. Det kan sägas att politik är den process i vilken en gemenskap beslutar sig för vilken sorts gemenskap den ska vara i framtiden. Det visade sig att Grahl återgav innehållet i Kyrkostyrelsens förslag till policy för nationellt förtroendevalda sanningsenligt och att den kritik som bygger på hans text därmed är vederhäftig. I ljuset av det och av diskussionen som har följt kan man fråga sig vilken kyrka som vår ledning vill att vi ska bli och vara i framtiden. Vilken moral ligger till grund för den politik policyn vittnar om?

Att skvallret om att det är ärkebiskopen själv som är förslagets ursprung inte är ett brott mot åttonde budet är illavarslande. Att föreslå en bindande policy som reglerar och begränsar åsikts- och yttrandefriheten för förtroendevalda är ganska dåligt kyrkligt ledarskap. Den ledare, oavsett vilken, som inte värderar och värnar sina medarbetares intellektuella frihet utan istället vill och försöker reglera vad som kan tänkas och hur det ska sägas utövar ett i alla avseenden dåligt ledarskap. Att dölja kontrollbehovet bakom ord som ”vägledning” och ”stöd” gör inte saken bättre. Det gör bara ledarskapet mer falskt och mindre trovärdigt.

Om det verkligen handlade om att bara ge råd och vägledning till förtroendevalda i vår kyrka för hur man kan/bör/ska agera i sociala medier då skulle det räcka med råd och tips i punktform på ett A4-papper. Något som någon av kyrkokansliets alla kommunikatörer förmodligen ganska enkelt skulle kunna få ihop på en knapp förmiddag. Något formellt beslut av Kyrkostyrelsen om saken skulle i så fall vara både onödigt och överflödigt. Nej, ett Kyrkostyrelsens beslut om en sådan policy är något annat. Det är en liten del av den politik som formar vår kyrkas framtid. Ett litet steg mot en kyrka i vilken ledningen tillskrivs rätten att litegrann reglera och begränsa åsikts- och yttrandefriheten. Det kommer inte att sluta där. Det gör det aldrig. Makten är och blir aldrig nöjd.

En alternativ och bättre väg är att i alla sammanhang alltid och kompromisslöst värna åsikts- och yttrandefriheten. Att istället för att försöka begränsa kritiken ta emot kritik som en möjlighet att förstå lite mer, lite annorlunda, lite nytt. Vår kyrka skulle må bra av att vi odlar ett lite mer akademiskt förhållningssätt till våra olikheter istället för att sträva efter att begränsa uttrycken för olikheterna. Lester A. Lefton, dåvarande president of Kent State University formulerade det väl i samband med en kontrovers 2011:
"We value critical thinking at this university, and encourage students to engage with ideas that they find difficult or make them uncomfortable. We hope that our faculty will always model how best to combine passion for one’s position with respect for those with whom we disagree.”
Det är inte Kyrkostyrelsens och inte ärkebiskopens sak att med en bindande policy reglera varken hur vår kyrkas förtroendevalda eller hur någon annan uttrycker sig, formulerar sig, tycker eller tänker. Vår kyrka mår bäst av att tanken och ordet är verkligt fria. Vår kyrkas framtid kan bara formas i ett intellektuellt öppet och tillåtande sammanhang. Olikheter ska mötas med argument, inte med krav på konform anpassning. Kyrkans öppna och offentliga samtal med sig själv ska inte och får inte på något sätt begränsas av kyrkans ledning.


PS: Att säga emot eller uttrycka en annan åsikt är inte att vara respektlös.

5 kommentarer:

  1. Källa denna gång är Dag Sandahl och... inget mer.

    Äb säger att det inte är hon som ligger bakom. Se twitter.

    Någon har lagt ett dåligt förslag som gick på återremiss. Om dessa någon finns i Uppsala torde påståendet att SvK har ett kuriaproblem stämma. I övrigt vill jag mest bara påpeka att Dag Sandahl är en fruktansvärt svårbedömd källa. Han redovisar så gott som aldrig hur han menar sig veta ditt eller datt. Han lägger ut dimridåer också, med överstar som ger honom info som han vidarbefordrar, osv. Vi anses inte vara i behov av att granska hans källor. Vi ska bara tro på hans ord - och många gör det.

    För allt vi vet kan det vara Sandahl som intrigerat fram denna rötmånadshistoria för att framhäva sin oerhörda betydelse. Han säger att det inte är så. Visst. Jag finner det minst lika troligt som att äb försöker tysta honom.

    Finns något annat skäl till att förslaget inte dykt upp på Kyrklig dokumentation, än att Team Sandahl inte har något behov av det?

    SvaraRadera
  2. Rebella, tack för din kommentar. Du har rätt i att det är märkligt svårt att få raka, tydliga och klara besked om saker och ting. En kommunikationsfråga, igen.

    Vad ärkebiskopen svarade nej på i ert twitterutbyte var om hon försöker tysta misshagligt bloggande. Hon har inte svarat på frågan om det är hon eller någon annan, vem i så fall, som ligger bakom policyförslaget. En liten men relevant nyans.

    Nåväl, lite tröttsamt alltihop. Vilar nog på hanen i relation till det här nu.

    SvaraRadera
  3. Detta är även exakt det slags nyansskillnader man bör se upp med när man läser Bloggardag.

    Det är förvisso väldigt ointressant vem som ligger bakom förslaget så länge man inte fått se det. Sen finns många möjligheter. Kretsarna kring äb kan ha marknadsfört idén "policy för sociala medier för förtroendevalda", och den/de som utformat förslaget sprungit iväg hej vilt. Jag ids inte läsa om vad Sandahl skrivit men jag tror nog att även om det skulle vara min skissade möjlighet här som är sann, har Sandahl inte ljugit.

    SvaraRadera
  4. Rebella, tack för kommentar.

    Inte så ofta enkelt att veta vem som sagt vad. Vi väljer att lita på eller inte lita på utsagor. Anonymitet är i sammanhanget ett problem. Man vinner förtroende på att inte gömma sig bakom anonymitet. Anonyma källor och skribenter är alltid svårbedömda. Något att fundera på.

    SvaraRadera
  5. Visst är det så. Och det står var och en fritt att inte tro på ett ord jag säger. Det står dig också fullt fritt att inte släppa igenom mina kommentarer, om så skulle önskas. No probs.

    Dock är det en skillnad att jag inte hävdar särskilt mycket till fakta. Ett resonemang är ett resonemang. Visst, intrycket av ett resonemang påverkas om man vet vem som gjort den, men vem jag i sammanhanget är framgår tydligast av min blogg faktiskt - intresserad sökare med viss lutning åt det nördiga, som läser en del men inte har jättedjupa ingående kunskaper om typ nånting i fältet och inte direkt hör till någon grupp. Mitt namn säger inte så mycket.

    Det jag säger håller eller håller inte ganska oberoende av vem jag är. Om det INTE är så, kan du stryka allt jag säger på en gång, eftersom jag är en "ingen" :p och om allt beror på vem som säger saker... till och med vad det blir om man adderar två plus två...?

    Sandahls blogg är för den delen en tummelplats för anonymitet, både i kommentarsfälten men inte minst i mycket av det som han hävdar sig veta, som uppenbarligen ofta är vidarebefordrad info - med möjlighet i varje led att det blir fel. Jag förstår ju att han inte kan lämna ut sina källor men resultatet blir mycket svårtolkat. (Det kommer upp ett blogginlägg om det hos mig imorgon. Möjligen ids jag gå igenom någon Bloggardag-text med kritiska glasögon på, småningom, men just nu känns det inte så peppat.)

    SvaraRadera