25 september 2016

#420. Artonde söndagen efter Trefaldighet…

”När han skulle fortsätta sin vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: ’Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?’ Jesus svarade: ’Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.’ — ’Mästare’, sade mannen, ’allt detta har jag hållit sedan jag var ung.’ Jesus såg på honom med kärlek och sade: ’Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.’ Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket. Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: ’Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!’ Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen: ’Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.’ De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: ’Vem kan då bli räddad?’ Jesus såg på dem och sade: ’För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.’” (Markus 10:17–27)
Mannen springer fram till Jesus och faller på knä. Han är uppenbarligen ivrig och angelägen om att få svar på sin fråga. ”Vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Det är ju en fråga som i sig själv bär en viss grad av angelägenhet. Vem av oss har inte ställt den frågan någon gång i livet? Vad ska vi göra för att vinna det eviga livet? Det är en hisnande och himlastormande fråga fylld av existentiell ångest och vånda. Därför att den frågan dyker upp i ljuset av det faktum att vi alla dör och att vi alla ska dö.

Jesus verkar lite förvånad och undrar vad det är som får mannen att tro att just han är god. Det är ju Gud som är god. Det vet ju alla. Jesus är sådär jordnära och pragmatisk som bara han ibland kan vara när han sedan påminner mannen om budorden som alla också redan känner till. Nu blir mannen i sin tur lite förvånad. Han kommer med en fråga som brinner i hans bröst. En fråga om livet och om döden. Fråga om hans egen eviga salighet. Den största frågan av alla. Och så svarar Jesus med budord om hur vi ska leva med varandra och tillsammans med andra. Det blir som en tvärnit för tanken.

Mannen svarar förvånat och ivrigt att allt det där har han hållit sig till. Bra och gott så kan man tänka. Men Jesus lägger till en besvärande tanke. ”Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga. Kom sedan och följ mig.” Skatten i himlen kan ingen se. Det vi äger är synligt, högst påtagligt och konkret. Jesus verkar erbjuda ingenting i utbyte mot allting vi har. Mannen mörknar i synen och går besviken därifrån. Det är svårt att skiljas från de jordiska ägodelarna för att få det där som vi inte riktigt vet om det finns eller inte. Hur svårt är det inte för oss som har och förlitar oss på pengar att närma sig tanken på Guds rike?

Till och med lärjungarna har svårt att få det där att gå ihop. De blir upprörda och förskräckta. Det verkar som att allt det där fina och bra som Jesus har talat om är förknippat med ett pris som ingen kan betala. Men om ingen kan betala priset – vem kan då bli räddad? Och Jesus bekräftar just den svåra och besvärande tanken – ingen människa har råd eller möjlighet att betala priset för räddningens och frälsningens eviga liv. Ingen människa kan med alla pengar i hela världen köpa sig fri från dödens förfärande och tomma intighet. Det är en plågsam och smärtsam insikt för oss som sedan barnsben har fått lära oss att vi kan bara vi vill, vi lyckas bara vi försöker, vi når våra framgångar om vi bara anstränger oss lite till, lite mer. Lagen slår igen våra möjligheters port med hela sin tyngd och obönhörliga kraft. ”För er är det omöjligt.”

Men, när lagen sätter upp en ogenomtränglig gräns för människans förmåga att råda över livet då tar evangeliet vid. Evangeliets glada budskap om att det att trots allt inte är kört. Trots allt som till synes är obevekligt i dödens begränsning av livet så finns det ett löfte som envist ekar genom rum och tid. Ett löfte som viskar i varje människas hjärta att döden inte innebär livets slut. Du kan inget göra för att vinna evigt liv. När inget är det enda du kan göra är inget allt du ska göra. Jesus verkar vid första anblicken erbjuda ingenting i utbyte mot allting. Men, i ljuset av Jesu uppståndelse från döden står det klart att Jesus i själva verket erbjuder oss människor allting i utbyte mot ingenting – evigt liv, kostnadsfritt, gratis, av nåd. Det är en ren omöjlighet i tanken för människan och människor. Men för Gud är allting möjligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar