Det går inte att lämna dopets gemenskap. Det går inte att lämna dopets nåd, kärlek och barmhärtighet bakom sig när dopets gåva en gång för alla har tagits emot. Det är inte möjligt att göra frälsningen ogjord. Dopet går inte att annullera. En gång omsluten av Guds nåd genom Jesus, för alltid omsluten. En gång döpt, för alltid döpt. Men det går att lämna medlemskapet i en kyrkas organisation. Det är – eller borde åtminstone vara – en stor sorg varje gång en medlem i vår kyrka väljer att aktivt lämna vår kyrkas gemenskap, oavsett vilken anledning som ligger bakom beslutet. Varje utträde ur kyrkan är ett misslyckande. Den stora mängden utträden är ett gigantiska misslyckande.
Det skulle vara välgörande för vår kyrka om vi oftare påminde oss om att den kristna kyrkan och Svenska kyrkan är en dopets gemenskap. Kanske skulle vi förstå att varje enskild medlem som lämnar vår kyrka är ett förlorat får och påminna oss om vad Jesus säger om förlorade får. Kanske skulle allvaret bli lite tydligare då. Kanske skulle allvaret göra att vi på riktigt började fråga oss vad Gud försöker säga till oss med att kalla människor bort från och ut ur vår kyrkas gemenskap. Kanske skulle vi våga börja lyssna efter svaren på den frågan och faktiskt börja med en uppriktig rannsakan av oss själva som kristen kyrka.
En början borde vara att lyssna på dem som har valt att lämna – för att försöka förstå fråga varför och stå kvar för att lyssna på svaret. Jag tror att svaren skulle innehålla mycket sorg. Lite ilska och besvikelse också kanske. Men mest sorg. En fortsättning borde vara att på riktigt börja lyssna på de som är kvar i vår kyrka. Inte bara på ”kritiker” som tar sig ton och tar plats. Mer på dem vars röster inte hörs, de som inte väsnas så mycket, de som vanligen inte märks. Alla de som vi i vår kyrka möter dagligen i många och olika sammanhang. På vilket sätt kan vi bli och vara en kristen kyrka som de vill fortsätta att vara medlemmar i?
Framför allt behöver vi oftare påminna oss själva och varandra om att den kristna kyrkan och Svenska kyrkan är en dopets gemenskap som gestaltas och blir till i församlingens gemenskap. Vi måste bygga och stärka församlingars gemenskaper och där behandla andra och varandra som de omistliga och värdefulla delar av dopets gemenskap som var och en av oss faktiskt är. Varje medlem som aktivt lämnar vår kyrka är ett förlorat får – Lukas 15:4-7.
Tack för dessa tankar, Patrik. Jag håller med dig om att frågan är allvarlig och att man kunde förvänta sig ett offentligt samtal från din kyrkas ledning om frågan (jag uppfattar att du önskar det).
SvaraRaderaDe flesta som lämnar verkar försvinna ut i periferin. Mellan 80-100 kanske blir katoliker (fler än så brukar inte konvertera på ett år i alla fall) och det är ju bara en promille av antalet utträdare. Några kanske hittar ett andligt hem i en frikyrka men jag tvivlar på att det rör sig om särdkilt många. Den stora massan hamnar i ett ingenmansland gissar jag. Det är verkligen sorgligt.
Jag ställer mig lite frågande till ditt påstående om att Gud kallar människor "bort från och ut ur" Svenska kyrkan. Om din kyrka är en verklig gemenskap av döpta och ett redskap för människors frälsning - vilket säkert både du och jag tror - hur kan man då tro att Gud kallar dem ut därifrån? Frågan är angelägen med tanke på att flertalet, som jag gissade innan, hamnar utanför all formell kyrkotillhörighet.