Hur mycket kan en präst ljuga, fabulera, hitta på och luras innan förtroendet är förbrukat? Det kan man fundera på nu när nästa nummer i cirkusen kring Visby Domkyrkoförsamling och domprosten Mats Hermansson spelas upp. Det finns både lite löjliga och mycket allvarliga aspekter på det ärende i Visby domkapitel som nu är aktuellt genom kontraktsprost Monika Mays anmälan.
Det lite löjliga står domprosten själv för. På Facebook skrev han bland annat att han talat med "en son som förlorat sin mor, en kvinna som skulle på ett svårt läkarbesök, en man som förlorat en han känt länge i ett självmord, en far som var orolig för familjens ekonomi fick löfte om bidrag, en ung kvinna som förlorat sin mor alldeles för tidigt”. Konfronterad av frågan om han genom att skriva så kan ha brutit sin tystnadsplikt svarade han: ”Jag har helt enkelt fejkat en dag på jobbet, fast det inte är osanning nånting.” Med andra ord – ”jag ljög, men det var inte lögn.” I radiointervjun verkade han mena att alltihop var påhittat. Han hade inte ens varit på sjukhuset dagen han beskrev på Facebook. Det var ”litteratur.”
Senare, i Kyrkans Tidning, sade han: ”Jag har inte berättat om vad jag pratat med de här människorna om, jag nämner inga namn, inget klockslag, inga platser. Dessutom har jag bytt kön och ändrat dag.” Men, om alltihop var uppdiktat och personerna bara var litterära gestalter fanns det väl ingen anledning att byta kön och ändra några dagar? En domprost som antingen har brutit sin tystnadsplikt eller ljuger alltså? Eller både och? Var det så enkelt att domprosten snickrade ihop ett litet stycke Fake News för att framställa sig själv och sin gärning i lite bättre dager? Förödande för förtroendet för kyrkan oavsett vilket.
Det allvarliga är frågan om prästers tystnadsplikt. Det är en fråga som varje präst i Svenska kyrkan borde bevaka med kompromisslös beslutsamhet. Prästens absoluta tystnadsplikt i samband med bikt och själavård måste i alla sammanhang värnas mot missbruk och mot allt som riskerar att minska förtroendet för tystnadspliktens integritet. Det är inget annat än skandalöst uselt att en domprost är så vårdslös i sin hunger efter bekräftelse i sociala medier att han riskerar förtroendet för den tystnadsplikt som är grundbulten för prästers kontakter med människor. Mats Hermanssons dåliga omdöme riskerar att skada förtroendet för oss präster som står i församlingars tjänst. Det är mycket allvarligt.
Kontraktsprost Monika May förtjänar stöd och uppmuntran från oss andra präster. Hon har gjort något mycket viktigt när hon med civilkurage har stått upp och värnat tystnadspliktens integritet. Monika har genom att ta ställning mot godtycklighet och vårdslöshet kring tystnadsplikten gjort en välgärning, inte bara för oss präster utan allra mest för alla de konfidenter som runt om i landet vänder sig till kyrkan i förtroende. Vi präster behöver stå enade i försvaret av tystnadsplikten. För konfidenternas och för kyrkans skull.
- Domprosten i Visby anmäld efter Facebookinlägg, P4 Gotland, 20/2.
- Domprosten: Det jag skriver är litteratur, P4 Gotland, 20/2.
- Hermansson anmäld igen, Kyrkans Tidning, 20/2.
- Att förvalta förtroende, Miriam Wredén Klefbeck, 21/2.
- Tystnadsplikten får aldrig naggas i kanten, Anders Piltz, SvD 30/5 2014.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar