”Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ’Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.’ Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ’Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.’” (Markus 14:3–9)
Jesus befinner sig i Betania, en mindre by en bit utanför Jerusalem. Det börjar dra ihop sig. Jesus har många motståndare. Översteprästerna och de skriftlärda söker efter ett sätt att gripa honom och döda honom. Men påsken är bara två dagar bort och de vill vänta tills efter helgen för att undvika oro bland folket. De romerska myndigheterna har tröttnat på vad de uppfattar som ett begynnande uppror. Jesus och hans lärjungar är eftersökta. Därför har de lämnat Jerusalem och begett sig till Betania, utom synhåll för myndigheterna.
Jesus är hemma hos och äter med Simon den spetälske. Att ens vara i närheten av en spetälsk är befläckande. Att dela bordsgemenskap är mycket betydelsefullt. Att äta tillsammans är en gemenskapshandling som skapar förbund. Man hör ihop med den man äter med. Att Jesus, som ska visa sig vara Guds son, äter med en spetälsk berättar något om vem Gud är. Jesus visar att det inte finns några gränser över huvud taget som stänger ute någon enda människa från gemenskapen med honom, och genom honom med Gud själv. Gud är genom Jesus en någon som inkluderar alla människor i förbundet med sig själv.
Så kommer kvinnan med en flaska av det dyrbaraste som finns. Nardus, extraherat från en växt som växer högt uppe bergen i norra Indien och i Nepal. Den lilla förslutna flaskan innehåller den mest potenta vällukt som finns. En droppe på en fingertopp fyller hela rummet med en fantastisk doft. Den lilla flaskan bryts sönder. Allt innehåll hälls ut över Jesu huvud. Det rinner längs tinningen, i pannan, ner i nacken. Doften fyller rummet till övermättnad med den ljuvligaste väldoft som tänkas kan. Hon ger sin största skatt till Jesus, det mest dyrbara hon har. Av kärlek. Av tacksamhet. Av ömhet. Av omtanke. Hon anar vad som komma skall och ger honom det vackraste hon har innan han ska dö.
Ett förtätat ögonblick uppstår när kvinnans möter Jesu blick och doften från nardusdropparna fyller rummet med den mest fantastiska väldoft. Ett ögonblick av människans gemenskap med den levande Guden som har skapat allt. Med hennes ögon ser människan sin Gud i Jesus från Nasaret. I hennes ömhet och omtanke finns hela mänsklighetens bekräftelse på Guds uppenbarelse i Jesus. Med kvinnans kärlekshandling och omsorg ser människan Gud själv uppenbarad i Jesus och säger: ”Vi ser dig, vi vet att du är här, vi ger dig det mest värdefulla vi har, i tacksamhet för att du ger ditt liv så att vi ska få leva.”
Ett förtätat ögonblick uppstår när kvinnans möter Jesu blick och doften från nardusdropparna fyller rummet med den mest fantastiska väldoft. Ett ögonblick av människans gemenskap med den levande Guden som har skapat allt. Med hennes ögon ser människan sin Gud i Jesus från Nasaret. I hennes ömhet och omtanke finns hela mänsklighetens bekräftelse på Guds uppenbarelse i Jesus. Med kvinnans kärlekshandling och omsorg ser människan Gud själv uppenbarad i Jesus och säger: ”Vi ser dig, vi vet att du är här, vi ger dig det mest värdefulla vi har, i tacksamhet för att du ger ditt liv så att vi ska få leva.”
Några blir arga och börjar tjafsa om pengar. De ser bara det ekonomiska värdet och moraliserar över att hon har slösat. Skuldbeläggande moralisering är inget nytt i kyrkans värld. Men Jesus tar henne i försvar. ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen?” Jesus förstår det som lärjungarna inte förstått. Jesus vet att hans tid är ute. Han vet att när de ger sig iväg till Jerusalem för att fira påsken så kommer han att gripas, dömas och dödas. Han förstår att han ska dödas som en brottsling. Och brottslingars döda kroppar blir inte smorda inför begravningen. Jesus förstår att hon förstår vem han är. ”Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne." Hon, kvinnan, som såg Gud själv uppenbaras i Jesus Kristus från Nasaret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar