#505. Varde ljus…

"Och han sade till dem: ’Inte tas lampan fram för att ställas under sädesmåttet eller under bänken. Den sätts på hållaren. Det finns ingenting dolt som inte skall dras fram och ingenting undangömt som inte skall komma till synes. Hör, du som har öron att höra med.’” (Markus 4:21–23)

Angående #metoo och det som nu uppdagas i vår kyrka. Vi som inte har blivit utsatta ska nu vara tysta och lyssna på allt som dras fram och som behöver sägas. Inte prata, skriva och ta plats. Vara tysta och lyssna på våra systrar och bröder. Rannsakans tid kommer. Skyldiga behöver ställas till svars, straffas om det är påkallat. Nu är tid för tystnad och självrannsakan, för oss som inte har drabbats.

• #vardeljus i Svenska kyrkan

#504. Söndagen före Domsöndagen…

"Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ’Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.’ Till lärjungarna sade han: ’Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte. Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.’” (Lukas 17:20–30)

Jesus var på väg till Jerusalem. Alldeles innan fariseerna ställde sin fråga passerade han en by där han mirakulöst botade tio spetälska. Jesu mirakel – när han helade, botade och och uppväckte – var handlingar som vittnade om det Guds rike som han förkunnade. Miraklen gav människorna en liten glimt av Guds rike, där de sjuka ska få vara friska, där de som varit döda ska få leva. Det var Jesu mirakel som föranledde fariseernas fråga om när detta Guds rike ska komma och bli till.

Jesu förkunnelse och mirakel vittnade om en framtidens förändring av sakernas tillstånd. En framtid som ska bli och vara annorlunda. Guds fullbordade framtid – Guds rike. Han förkunnade om något som skulle komma. Men när ska det som ännu inte är bli till?

Löftena om Guds rike och framtidens förändring till det bättre väckte ett hopp som sökte konkreta svar. Det är näst intill omöjligt att hoppas på något som inte är konkret. Det är inte svårt att föreställa sig fariseernas frustration när Jesus sade att Guds rike inte kommer på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Inte här och inte där. Nej, inom er. Guds rike som ska bli är redan här, inom oss. Redan nu men ännu inte.

Jesus vände sig till lärjungarna med svaret på frågan om vad Guds rike är. Guds rike är inte en abstrakt idé. Frågan om vad är en fråga om vem. Guds rike är knutet till Jesus själv. När Jesus talar om Människosonen som ska komma då talar han om sig själv. Han led mycket och förkastades men han visar sig på sin dag. Jesus som delade livet med lärjungarna där och då är samma Jesus som i den Heliga Anden ger sig till känna för oss här och nu. 

Vi längtar efter dagen då han ska ge sig till känna. Men spring inte dit någon annan pekar. Rusa inte efter den som ropar ”här är han!” eller ”där är han!” Om eller när Jesus uppenbarar sig då råder det inga tveksamheter om att Jesus har uppenbarat sig. Det är som en blixt från horisont till horisont. När den uppståndne och levande Jesus uppenbarar sig då skakas tillvarons grundvalar om och allt förändras. Råder det någon tveksamhet då har inte Jesus uppenbarat sig. Då har inte Guds rike trängt igenom.

Jesus svarade på en tredje fråga om Guds rike – hur ska det bli när det händer? Det ska bli som i Noas och Lots dagar. Med andra ord – när Jesus Kristus uppenbarar sig och Guds rike bryter in kommer det som en stor och förödande överraskning för alla som inte tror. För dem som inte lever i ljuset av den tro och det hopp som väcks av Jesu löften kommer livets begränsning som en stor förödande överraskning. En flodvåg, ett regn av eld och svavel som gör slut på allt. Så ter sig livets slut utan den kristna trons hopp och löften.

Den viktiga poängen med berättelserna om syndafloden och berättelserna om ett regn av eld och svavel över Sodom är inte förödelsen. Utan räddningen. I det som till synes var världens undergång fanns och finns en räddning. Noa och Lot räddades. Vår värld ska gå under. Vårt liv här ska avslutas. Allt ska förgås. Men det är räddningen undan förödelsen och undergången som är poängen. Frälsningen. Att Guds rike bryter fram med Människosonens uppenbarelse innebär världens, mänsklighetens och människans frälsning undan förödelsen.

Guds rike är redan här men ännu inte. Guds rike finns inom oss som en ännu inte förlöst möjlighet. Guds rike är inte ett något. Guds rike är en levande någon – den uppståndne och levande Jesus Kristus. Guds rike är världens, mänsklighetens och människans räddning och frälsning. Lita på den kristna trons hopp och löften. Lita på att Jesus Kristus är sann.

#503. Söndagen efter Alla helgons dag…

Jesus sade: ”Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.”

(Lukas 20:37–38)

Tanken på uppståndelse från döden är utmanande. Föreställningen om att döden inte är livets slut går på tvärs mot den mänskliga erfarenheten. Dödens obeveklighet är i mänskligt avseende plågsamt tydlig. På olika sätt påminns vi om de som faktiskt har avlidit och de finns inte längre finns kvar hos oss. De fattas oss. Sjömän som har förlist på haven, de som lade ut men inte kom tillbaka. Begravda på okända platser i havens djup. Människor som har funnits i vår närhet har tagits ifrån oss. Familj, släkt och vänner. De som har berört oss med sin närvaro i livet är nu påtagliga med sin frånvaro i döden. I människans erfarenhet finns det ingenting som tyder på att döden är något annat än frånvaro av liv.

Men Jesus talar om livet och döden ur ett annat perspektiv. Gud Fader själv definierar med Jesu ord det liv som han har skapat och skapar. Ända sedan Moses upplevde Guds uppenbarelse i den brinnande törnbusken står det klart att livet som Gud skapar är ett liv som inte slutar att leva. Gud Fader är en levande Gud som lever med livet och för de levande. Livet som Gud skapar förändras men livet upphör aldrig att leva. Inte ens döden rycker människan ur Guds skapande och livgivande hand. Inte ens döden kan rycka bort någon enda människa från det liv som Gud Fader själv skapar. Döden är en förändring av livet. Men döden innebär inte livets slut.

Sådant är hoppet och löftet som finns i Jesus Kristus. Det hoppet och det löftet lyser som levande ljus i tillvarons mörker. Ett levande livets ljus som inte låter sig kuvas av något. Ljuset som aldrig slocknar. Livets levande som trotsar och övervinner döden. Mot alla odds. Alldeles på riktigt. Lita på att det är sant.