31 december 2017

#510. Söndagen efter Jul…

"När stjärntydarna hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ’Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.’ Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son. När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer. När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten och sade: ’Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda.’ Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land. Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen, och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasaré." (Matteus 2:13–23)
Med hjälp av profeternas ord identifierades det specifika barn och den specifika Jesus som skulle visa sig vara Fadern själv inkarnerad. Det fanns många barn och det fanns förmodligen många pojkar som hette Jesus, eller någon variant på namnet. Därför var profeternas ord viktiga. De identifierade vilket av alla barn och vilken av alla små Jesus, Jeshua och Joshua som var just den lilla pojke med vars kropp och närvaro i världen Fadern låter sig inkarneras och uppenbaras.

Hoseas, Jeremias och Jesajas ord urskiljer och identifierar just den specifika pojke som bland alla andra barn är just precis den Jesus i vilken Fadern låter sig uppenbaras och förkroppsligas. I ljuset av allt som hände riktade profeternas ord uppmärksamheten mot den lilla pojke som Maria har fött och som Josef på Guds uppmaning har gett namnet Jesus. Det är just den individen som är Jesus som är Fadern själv inkarnerad, ingen annan.

Den världsliga härskaren Herodes hörde talas om att en kung hade fötts eller skulle födas. Han reagerade som maktfullkomliga människor alltid reagerar när det egna makten är hotad eller ifrågasatt. Han ville undanröja hotet. Men Herren lät sig inte hindras av en världslig maktmänniska. Fadern lät Josef förstå att Sonen Jesus måste räddas. Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och Maria och begav sig till Egypten. Där blev de kvar tills hotet mot barnets liv var över.

Men det som hände när Josef och Maria hade flytt var, är och förblir förfärligt. Obegripligt hemskt. När Herodes märkte att han hade blivit lurad blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder. Jag kan inte förstå varför Herren lät barnamorden ske för att Jesus skulle kunna identifieras som den han var och som den han är. Varför berättade inte Josef för de andra föräldrarna vad som var på väg att hända? Varför behövde de andra barnen dö för Herodes hand?

Jeremias ord, som urskiljer pojken Jesus identitet från de andra barnen, är smärtsamma så att hjärtat brister: ”Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.” Det finns ingenting som är så förfärligt dött som ett mördat barn. Varför detta hemska behövde vara en del av det skeende med vilket Fadern lät sig inkarneras och uppenbaras i världen kommer jag nog aldrig att kunna förstå.

Herodes dog. Som alla världsliga maktmänniskor och härskare var han maktlös inför livets begränsning. Den makt som han höll så hårt i och som han tog andras liv för att få behålla visade sig vara tomhet, ett jagande efter vind. Herren kallade tillbaka Josef och Maria från deras tillflykt i Egypten. Josef steg tog med sig barnet och Maria och flyttade tillbaka till Israels land. Han hörde att Herodes son var den nya härskaren och Josef förstod att äpplet inte faller långt från trädet. Han tog det säkra före det osäkra och bosatte sig i Nasaret.

Där tog berättelsen om Jesus sin början. Han växte upp tillsammans med sin familj som en av alla andra. När han var ungefär trettio år gammal gav han sig till känna för världen som den han var och som den han är. Jesus från Nasaret, Guds son, världens frälsare, mänsklighetens och människans befriare. Han levde och han dog på korset där och då. Han uppstod mirakulöst från döden och lever fortfarande här och nu. Med oss, för oss och bland oss. Jesus Kristus, han som fortsätter att uppenbara sig för oss och för hela världen igen och igen i nattvardens bröd och vin. Det är samma Jesus här och nu som där och då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar